– Jag är uppväxt i ett korsvirkeshus på en åker vid havet i skåne. Flyttade till Paris som 19 åring och började på fotoutbildning, på 2,5 år. Sedan praktiserade jag hos Renate Gallois Montbrun (sarah moons agent) en längre tid. Efter det assisterade jag lite flackigt här och där i Stockholm och Paris i flera år, samtidigt som jag direkt började göra egna jobb. Var en rätt dålig assistent, då jag är klumpig och rätt oteknisk. Inga verktygsbälten på min höft.. kanske en magväska med cigg och läppglans dock.. Började jobba med mode lite mer på allvar runt 2011.
Berätta om några avgörande jobb eller ögonblick för din fotokarriär
Jag har inga avgörande ögonblick. För min del gäller en lång och tyst kamp med mig själv om att fortsätta jobba på mitt sätt och inte försöka bli för influerad om hur saker och ting ”ska se ut”. Jag hoppas ju kunna göra mode och reklam med mina bilder så småningom.. utan att tuscha sönder skiten så det ser ut som en blank yta a la 2003. Jag väntar på att alla ska förstå hur bra jag är.
Vad hoppas du på och ser fram emot foto/karriärsmässigt 2016?
Jag hoppas och ser fram emot att få jobba mer med mode, på att resa och göra jobb. Jag ser fram emot att träffa folks som vågar / vill satsa på min karriär. Jag ser fram emot att få ihop min nya hemsida och min nya portfolio och boka massor av möten. Jag ser fram emot att träffa nya roliga och begåvade människor att jobba med. Jag vill bli bäst. Ser fram emot att tjäna mer pengar och se min lilla flicka växa och utvecklas.. vi kallar henne destruction.
– Jag föddes 1986 i södra Kurdistan. Vi flydde irakiska regimens folkmord på kurderna och beviljades asyl i Sverige 6:e december 1989. Jag växte upp i Jakobsberg och bestämde mig tidigt för att jag skulle bli bildjournalist. Genom bild skulle jag kunna berätta om olika människoöden och belysa viktiga frågor. Jag studerade foto under ett år på Kulturama, sökte sedan vidare till Nordens Fotoskola.
På Nordens Fotoskola fördjupade vi oss i berättande bild, jag utvecklades mycket under denna tid. Här fick jag chansen att fota många viktiga projekt. De flesta projekt kom att handla om flykting och asylfrågor. Jag har mycket att relatera till i just dessa frågor.
Berätta om några avgörande jobb eller ögonblick för din fotokarriär
Att jag blev antagen på Nordens Fotoskola var nog det mest avgörande ögonblicket för mig och det viktigaste arbete jag gjort var mitt examensarbete på skolan. För mitt examensarbete åkte jag ner till Kurdistan för att berätta om flyktingsituationen där. Det var viktigt för mig att porträttera människornas vardag. Jag vill att man som betraktare kan känna igen sig själv och känna samhörighet med dem porträtterade och på så sätt bli berörd av deras livsöden. Detta projekt ställdes ut under hösten 2015 på Fotografiskas Höstsalong.
Vad hoppas du på och ser fram emot foto/karriärsmässigt 2016?
Jag tror och hoppas 2016 blir ett år med mycket foto. Jag ser fram emot att planera och påbörja nya projekt som jag tycker är viktiga.
Ellika är uppvuxen på landet men bor nu i Göteborg där hon har sin bas som frilansfotograf. Hon gjorde allvar av sitt fotointresse för några år sedan när hon började arbeta som assistent, läste några kurser på Valand och slutligen gick Fotoskolan Göteborg. Nu arbetar hon främst inom reklam och kultur men älskar också dokumentärfoto.
Berätta om några avgörande jobb eller ögonblick för din fotokarriär
Jag har varit två omgångar i Rumänien för att fotografera främst till ett eget projekt och det har varit extremt utvecklande, både på ett fotografiskt och personligt plan. Sen tycker jag såklart väldigt mycket om att jobba med Håkan Hellström och hans bolag Woah Dad!
Vad hoppas du på och ser fram emot foto/karriärsmässigt 2016?
Chanser att förverkliga idéer! Resor! Samarbeten! Att business = pleasure! Hoppas på många spännande projekt tillsammans med andra kreatörer, och även möjlighet att jobba mer redaktionellt med längre reportage.
– Jag växte upp vid en sjö i Dalarna och började låna mina föräldrars kompaktkamera när jag var 12 år för att fånga all natur runtomkring mig. När jag var 14 köpte jag min första systemkamera och utforskade landsbygdsnaturen och ödehusen i Dalarna för mig själv tillsammans med kameran. Under gymnasiet började jag plåta mer och mer porträtt och på den vägen har det fortsatt. Men än idag gillar jag att samspela med naturen i mina porträttfoton, jag reser mycket och älskar att utforska otillgängliga miljöer där man kan hitta unika miljöer för att fånga människor och skapa stämningar och sköra uttryck. Jag vill att mina bilder ska uppfattas som drömska och fyllda med dom känslor som jag faktiskt lägger in i varje bild och att man ska kunna hoppa in i en liten egen värld som betraktare.
Berätta om några avgörande jobb eller ögonblick för din fotokarriär
Det ögonblick som har varit mest betydelsefullt för mig på ett personligt plan var i somras när utställningsproducenten på Fotografiska kontaktade mig och ville att jag skulle ställa ut som juryns val på Höstsalongen 2015. Det var en fantastisk upplevelse och jag fick underbar respons. Utöver det har jag växt för varje jobb jag gjort sedan det första för åtta år sedan, och i min roll som fotograf känner jag alltid att jag tar ett kliv framåt för varje jobb jag gör. Den senaste publikationen jag hade var i Atlas Magazine, en plåtning för en svensk New York-baserad modedesigner som heter Lina Michal. Det var ett av dom roligaste jobben någonsin, vi sprang runt en heldag på Manhattan och plåtade tills solen gick ner och neonljusen fick ta över. Sociala medier har också spelat in mycket i min fotokarriär, det var så jag fick chansen att göra jobb från första början och även fast jag har ett kontaktnät nu så får jag fortfarande ofta jobb genom att folk hittar mig på t ex instagram eller facebook.
Vad hoppas du på och ser fram emot foto/karriärsmässigt 2016?
Jag känner mig otroligt taggad för 2016! Året har redan rivstartat och just nu håller jag på och klipper en musikvideo som jag filmade under dom första veckorna av året här i Stockholm samt i Paris. Video är ett medie som är relativt nytt för mig att arbeta med, men jag tycker det är fantastiskt roligt och hoppas på att göra fler videoprojekt under året. Utöver att jag är taggad på alla olika sorters jobb som kommer min väg vill jag även satsa mer på personliga projekt. Jag håller på att jobba fram en story line till en fotobok som jag hoppas kunna släppa under året som kommer. Jag fick också mersmak på att jobba mer i utställningsformat i och med Höstsalongen förra året. 2016 känns som möjligheternas år, jag känner mig fri och full av lust att bara skapa massa drömmiga bilder, i jobbsammanhang och för egen skull.
Peter är född och uppvuxen i Göteborg. Självlärd inom foto men har alltid haft ett intresse för bild och form. Tecknade och målade sedan barnsben och har alltid varit fascinerad av perspektiv och linjer. Hans första kamera köpte han runt 2006 och sedan dess har det varit hans största hobby. En hobby som gick över i jobb.
– När det gäller foto så har porträtt blivit det jag har tyckt är roligast. Och nu fotar jag nästan uteslutande människor. En fotograf sa en gång att fota människor handlar om att till 5 procent vara fotograf och 95 procent att vara psykolog. Det ligger något i det. Jag gillar mötet. Att under en relativt kort period kunna känna in en personlighet och göra ett ärligt, sant porträtt är en utmaning. Och det tycker jag är roligast. Idag ca 10 år efter första kameraköpet fotograferar jag bröllop världen över.
Berätta om några avgörande jobb eller ögonblick för din fotokarriär
Mitt första USA-bröllop. Mötte ett par i en bar som var och rekade inför sitt kommande bröllop i New Orleans. Vi hängde hela kvällen och jag erbjöd mig att köra en engagement session med dom innan jag flög hem. De fick bilderna någon vecka senare. Och efter 6 månader var jag tillbaka i fantastiska NOLA och fotograferade deras bröllop med cortege-tåg ackompanjerat av jazzband och applåderande turister på balkonger och i gränder. Det var magiskt! Efter det har jag fått ett kontaktnät där och flera fantastiska bröllop.
Vad hoppas du på och ser fram emot foto/karriärsmässigt 2016?
Hoppas på fortsatta bokningar. Intressanta jobb. Möta nya spännande människor. Och få besöka nya fantastiska platser. Att fotandet får fortsätta ta mig till andra länder och nya kulturer. Och att utveckla som konstnär.
Josefine är uppvuxen strax utanför Gävle i en familj med 3st syskon. Hon började studera analogt fotografi på gymnasiet och sedan har intresset bara vuxit.
– Jag studerade vidare inom fotografi på Jönköpings fotoskola och sedan Gamleby reklam & magasin.
Berätta om några avgörande jobb eller ögonblick för din fotokarriär
Att få jobba med olika artister som Rebecca & Fiona och little jinder har varit roligt och utvecklande. Plåtning för plaza kvinna som resulterade i 10sidor samt omslag. Väldigt roligt att också ha hunnit med en utställning som kan ses på Scandic Grand Central ”ignorance is bliss” fram till 8mars 2016.
Vad hoppas du på och ser fram emot foto/karriärsmässigt 2016?
Hoppas på ett spännande år med nya möten och nya kunder så man hela tiden får utmana sig själv och testa nya saker.
Gustav är porträttfotograf i Stockholm.
Jag heter Meli Petersson Ellafi, är 27 år gammal och är just nu kontrakterad frilansfotograf för kvällstidningen Expressen men har även kunder så som Bildbyrån. Tidigare har jag arbetat för Östran, Dagens Nyheter och Bildbyrån. Mitt första tidningsjobb arbetade jag som sommarvikarie på lokaltidningen Östran i Kalmar sommaren 2013, det var efter första året jag studerade bildjournalistik på Norden fotoskola (Biskops Arnö). Mitt intresse för foto startade redan på mellanstadiet då jag fotade och filmade mina kompisar när vi hoppade och trixade med snowboarden. Då var drömmen att bli extremsport fotograf. När jag var 15 år började jag extrajobba med ungdomar och barn med funktionsnedsättning och det var även då som intresset för människor och deras historier växte. Där kunde jag knyta ihop två intressen: foto och människor.
Berätta om några avgörande jobb eller ögonblick för din fotokarriär
Det första stora ögonblicket för mig i min fotokarriär var när Expressen köpte in mitt examensjobb som jag gjorde på Nordens Fotoskola, det handlade om Amanda 15 år ifrån Hässelby gård. Med det projektet ville jag ge förståelse för ungdomarna i förorten. Hur det kommer sig att de agerar som de gör, exempelvis under Husbykravallerna, men då utifrån en ung kvinnas perspektiv. Att dessa barn får växa upp väldigt snabbt genom att ta stort ansvar hemma i ung ålder och att allt för tidigt komma i kontakt med döden. Det var det reportaget som gjorde att jag fick komma in på Expressens frilanslista. Detta var under min sista termin på utbildningen och jag hade praktik på Bildbyrån.
Det andra stor ögonblicket, som också har en sammankoppling med det tredje, var när jag fick åka ner till Kos med reportern Terese Cristiansson för Expressen i augusti förra året där vi bevakade flyktingkatastrofen som då började ta fart i medier. Det var det som gjorde att jag sedan i september åkte ner med några svenska volontärer till Ungern. Det var alla människor som jag träffade där på Kos som gjorde att jag ville åka ner och fortsätta rapportera om denna katastrof, sen när jag väl kom ner till Ungern sålde jag in flera reportage till Expressen. Under tiden då jag befann mig i Ungern eskalerade allt. De stängde gränsen och tusentals människor fastande i ingenmanslandet mellan Serbien och Ungern. En sen eftermiddag blev det upplopp nere vid gränsövergången, människor hade ledsnat. De hade knappt någon mat eller vatten och på natten var det jätte kallt och bara ett fåtal hade tält, de flesta sov direkt på asfalten med sin väska som huvudkudde. De vädjade till ungersk polis att de skulle släppa igenom dom, de sa: snälla, släpp igenom oss vi dör här. Men istället svarade polisen med tårgas och batongslag, de tog inte hänsyn till att det var kvinnor och barn där, de slog alla som var i deras närhet. Det var även där som jag också blev slagen vilket blev en världsnyhet: Expressens fotograf misshandlad av ungersk polis. Det stod om mig överallt, NY Times, The Guardian, Huffington Post, Gazzetta och så vidare. Det kändes väldigt konstigt att det blev så uppmärksammat, visst det är allvarligt att en journalist blir misshandlad som ska vara där och bevaka men det fanns människor som blev slagna mycket värre och de hade fortfarande varken mat eller vatten. Skillnaden var att jag kunde åka hem sen. Sedan mitt i allt detta så ringde BBC och jag fick vara med i deras livesändning direkt från Ungern. Under sändningen visades även bilder jag tagit från attackerna. Det var efter det som jag fick mitt kontrakt med Expressen.
Vad hoppas du på och ser fram emot foto/karriärsmässigt 2016?
Jag hoppas att jag får fortsätta att göra reportage som betyder något och som kan förändra människors liv.
Madelen är frilansfotograf i Stockholm.
Anna växte upp ute på vischan i Norrland och upptäckte foto när hon var 14. År 2000 flyttade hon till Stockholm för att läsa foto på Folkuniversitetet under 1 år. Sedan följde perioder av assisterande för bl.a Lennart Nilsson och David Bicho.
– Jag gick ett på på Biskops Arnö på den ettåriga utbildningen ”Fotogravyr”, som tyvärr inte finns kvar längre och sedan ”Bilder Nordic School of photography” på Berghs, men som jag hoppade av efter ett halvår.
Mörkrummet var mitt andra hem när jag började fotografera och trots att jag inte fotar analogt så ofta längre har det följt med mig i mitt uttryckssätt.
Efter ca 4 år i Paris bor Anna på Söder med sin franska fästman och deras snart 4 åriga son och frilansar som fotograf på heltid.
Berätta om några avgörande jobb eller ögonblick för din fotokarriär
Under både 2014 och 2015 fick jag dokumentera Zlatan i Paris inför hans kommande parfymsläpp i höstas. Trots att det var en lite annorlunda utmaning och trots att jag inte är fotbollsintresserad för fem öre var det ändå ett jobb jag sent kommer glömma.
Hösten 2014 gick jag med i fotoagenturen Sylvie, det har betytt mycket för min karriär då jag
har börjat fotografera mer kommersiellt än tidigare.
Vad hoppas du på och ser fram emot foto/karriärsmässigt 2016?
Under det här året ser jag fram emot vår resa till USA i sommar, har länge drömt om att fotografera i öknen. Sen hoppas jag på fler inspirerande samarbeten såklart! Jag hoppas på att hitta den rätta stylisten som har samma vision som jag, att kunna göra mer modejobb ihop med.
——-
Här kan du läsa ”10 nya fotografer att hålla koll på 2015”
Om du gillar dessa tipsinlägg ska du kolla in nya kategorin fototips där jag kommer samla fler artiklar framöver. Du kan också följa bloggen på Bloglovin för att inte missa nya inlägg. Eller gilla min page på Facebook där jag tipsar om fler inlägg och får önskemål från er på vad ni vill läsa mer om!