Jag har haft några ganska tuffa veckor. Det sliter på en att jobba dygnet runt och samtidigt försöka bestiga ett par berg varje vecka. Jag har inte sovit så bra heller eftersom min mesta sömn är i tält, bilar, på en bänk på en flygplats eller på ett plan. Så är ganska tärd nu. Jag ligger efter med mailen hur mycket som helst och har typ inte postat något på sociala medier på evigheter (i dagens mått mätt). Det brukar oftast bli det första som får stryka när jag inte hinner med eller har internet.
Dessutom strular allting hela tiden. Stulna grejer, arga mountain guides i Sydamerika som hotar en, inställda och försenade flyg, hotellbokningar som inte hittas och biluthyrningsställen som har stängt när man ska hämta ut sin bil. Kaos!
Så senaste tiden har jag för första gången sedan jag kom över mitt breakup med mitt ex känt mig lite nere. Annars har varje dag varit i stort sett fullkomlig lycka. Men just nu är det en lite tuff period. Men det är bara att bita i. Om en månad är jag förhoppningsvis klar med 49 peaks och jag slipper flänga fram och tillbaka så mycket. Jag vill så gärna kunna njuta av allt också, inte bara känna press.
Jag funderar också på vartifrån jag känner press. Bara för jag inte är hemma så känns det som jag ”fuskar”. Fast jag jobbar dygnet runt. Inte haft mer än 2 lediga dagar på hela året. Ingen semester. Så känns det inte tillräckligt. Vad jag än gör så är det inte tillräckligt. Jag skulle behöva klona mig själv x 2 och ha dygn som är 48 timmar så kanske det skulle gå att få ihop allt?
Alright, nu måste jag ta tag i mig själv. Efter att ha jobbat från hotellet hela dagen så är det dags att försöka (utan tillstånd) bestiga det högsta berget på Teneriffa, vulkanen Teide. 6 timmar ska det ta ungefär. Ingenting i jämförelse med de 10-12 timmars dagar jag haft i Kaukasus hehe. Men ändå. Peppen är inte den största just nu på att gå i 6 timmar uppför en grusig vulkan. Jag hoppas det går snabbare än så och jag får den här toppen avklarad idag utan att bli stoppad!