Hade en sådan himla bra dag i Alperna i förrgår! Jag är ju här på semester och för att träna lite och efter några dagars skidåkning så mötte jag och David upp med Elin, Joni och Oscar för att klättra en klassiker: Cosmiques arete i Chamonix! Jag gjorde den för lite mer än ett år sedan när jag var nybörjare tillsammans med Sandy Allan och då tyckte jag det var på gränsen till för svårt, superläskigt och hela den grejen.
Vi började ganska sent på dagen så vi kom precis med sista liften ned igen, ljuset var helt magiskt då!
<3
Elin, Joni och Oscar. Så kul att ha lite vänner som också håller på med alpin klättring!
Vi tog liften upp till Aiguille du Midi och gick sedan över glaciären.
David lät mig leda klättringen, vilket var kul eftersom han inte hade klättrat Cosmiques tidigare och jag verkligen kunde se min utveckling senaste året genom att gå från livrädd till att kunna leda rutten.
Oscar körde solo och Elin och Joni i ett replag. Oscar har tävlingsklättrat i flera år och gjort Cosmiques typ 15 gånger.
Det är lite annolunda att göra den på vintern än sommaren. Mer snö!
Views!
Hälften kvar! I somras rasade en stor bit av rutten ned i ett stenras. Så nu när vi skulle göra en rappel ned vid ett ställe fick vi bygga ett eget ankare då man inte längre har access till det bultade ankaret pga stenraset.
Ett av de mer lätta partierna.
Jag minns cruxen på rutten som supersvåra (Sandy fick liksom dra upp mig på ett ställe för jag var så rädd då) men idag var det bara en grej som var lite knepig i vinterförhållanden (så halt och så mycket snö så det var få grepp) men efter en liten stund löste jag det och det stora cruxet var inga som helst problem! Jag vet verkligen att jag inte är något proffs på att klättra. Men det gör inget! Jag gör det bara för att det är kul och jag är glad för den utvecklingen jag haft.
Oscar och Elin!
Alltså ljuset!!
Älskar mina skalkläder från The North Face – bra grejer och snygga! Däremot var det inte optimalt att klättra i alpin handskar. Så jag och David gick till Snell Sport efteråt för att hitta några bättre lämpade handskar för mig att klättra i inför fortsättningen. Just handskar slits ut väldigt snabbt vid klättring. De håller max ett år om man klättrar en del, sedan går de liksom sönder på fingrarna. Så det är något man behöver ersätta hyfsat ofta. Medan en gore-tex jacka brukar hålla ca 7 år med vanlig användning. Jag har en ny regel för mig själv – att inte byta ut något om det inte är sönder / utslitet. Att inte köpa något jag inte behöver. Sedan om jag får nya sponsgrejer så kan jag sälja det gamla. Eller ge bort till vänner.
Mycket exponering – ett felsteg och konsekvenserna är stora. Så därför har jag lagt repet bakom stenen som skydd när jag går förbi, så om jag eller David faller så kan det ge oss skydd. Jag sätter också ut skydd i form av kammar (en slags kil som jag sätter i sprickor) på farliga ställen. David tar sedan bort dem när jag han passerar dem. Så kallad running belay där båda rör sig samtidigt istället för att en klättrar i taget.
Rappel ned. Två stycken. Det är vid den andra som stenraset var i somras.
På slutet var vi lite stressade, vissa saker tog mer tid än planerat så vi hann precis med sista liften ned. Fick åka tillsammans med soporna hehe. Men vi hade mer tur än de fem personerna som klättrade en annan led som inte hann med liften. De fick spendera natten på toaletten vid Aiguille du Midi. Det är det man får göra om man inte kommer med liften. Finns typ ingen väg ned. Om man inte har skidor och åker ned Valley Blanche. Aiguille du Midi är på 3800 meters höjd så det är rätt högt upp. En bit att ta sig ned till Chamonix på 1000 meters höjd.
Precis när vi kom ned försvann det sista av solen och vi gick och åt pizza, så gott efter en lång dag på berget!