Okej så en anledning till varför det varit lite tyst i bloggen det senaste är för att jag haft så sjukt mycket med flytt att göra. Det började med att jag hjälpte Wille flytta hans grejer till nya lägenheten och tömma hans förråd samtidigt som vi flyttade ut från kontoret. Sedan tog jag mina favoritprylar från min lägenhet eftersom jag ville ha dem i den nya lägenheten. Och sedan började det stora jobbet med att packa upp allting, fixa med möbler, måla och tapeter i nya lägenheten. Det är fortfarande inte klart men det ser i alla fall bättre ut såhär 10 dagar senare än det totala kaos som var för en vecka sedan när man fick leka Tetris varje dag för att ens ta sig runt.
MEN! Sedan hände följande sjuka grej: Min granne sålde sin lägenhet. Och i samma veva så hade min styrelse uttryckt att de inte var så förtjusta i att jag hyrde ut i andra hand och inte bodde i min lägenhet själv nu när jag var hemma. Planen var ju att göra ett stort bergsprojekt och befinna mig i Alperna kommande året och det var ju därför jag hade hyrt ut lägenheten. Sedan fick det ställas in på grund av situationen i världen med Corona och lockdowns etc. Så helt plötsligt skulle jag inte längre bo hos min kille då och då utan vi skulle typ bli sambos på heltid. Vilket inte var planen när jag bestämde mig för att hyra ut i andra hand. Men det fick mig att börja fundera på min situation med lägenheten. Jag äger ju den tillsammans med min vän Ry som dessutom varit i Costa Rica i ett år och inte verkar ha några planer på att komma hem. Så vi tänkte att vi kanske ändå borde sälja den och låta någon som har ett större behov av den få flytta in där. Vi trodde att det skulle ta ett par månader. Att det inte var någon stress.
Sedan hörde mäklaren av sig förra veckan. Det var onsdag klockan 22 och han berättade att han ville visa vår lägenhet tidigt i veckan därpå. Jag hade en stor två dagars kampanjplåtning där jag fotograferade 70 personer och hade precis gjort första dagen. Jag var helt slut, som man blir efter en sådan dag och dagen efter skulle jag förutom att fotografera olika människor på löpande band också lösa så det kunde bli en visning några dagar senare. Inför det behövde jag tömma hela lägenheten, hitta målare som kunde måla om alla rum, städa och sedan hitta en stylingfirma som kunde styla inför en visning.
Jag vet inte hur det gick till men jag lyckades lösa med kort varsel så i fredags tömde jag och Adriana lägenheten medan målarna spacklade och grundmålade. Sedan gjorde de klart jobbet på lördagen medan jag tömde ännu mer. Jag körde säkert 5 vändor till återvinningen under tre dagar också och skänkte bort allt jag kunde på Tiptap (älskar den appen). Under söndagen var jag där och städade så fint jag kunde på en nivå jag nog aldrig städat innan. Alltså torkade av lister, dörrar, fönster, smörjde gångjärn etc. Och i måndags medan stylingfirman var där och fixade målade jag förrådet. Sedan precis innan visningen igår fick jag åka några vändor upp och ned till källaren med de sista prylarna (för våra inneboende bor ju där fortfarande och de var ju tvungna att ha tillgång till sina saker som sedan behövde gömmas undan inför visningen). Och när jag skulle ställa ned saker i mitt förråd i källaren så var det helt fullt med mitt ex:s grejer så jag fick be honom komma dit och så ägnade vi några timmar åt att tömma det. Det var med andra ord ett jäkla jobb under ett par dagar för att få allting klart innan visningen.
Efter visningen åkte jag till Klättercentret för att träna (jag är där på dagtid endast numera för att undvika folk) och då ringde mäklaren och berättade att de han hade visat lägenheten för hade lagt ett bud. Jättespännande såklart! Så jag ringde Ry och vi kom överens om att sälja och sedan skickade han en fullmakt från Costa Rica och jag kunde skriva på alla papper några timmar senare. Sådan galen grej!
Man har liksom knappt hunnit förstå att det har hänt för det gick så fort. Efter vi signerat alla papper åkte jag hem och firade med att äta en ostfralla.
Det är lite blandade känslor. Jag har trots allt haft den där lägenheten i tio års tid. Jag hade ett helt annat liv där de första åren såklart. Men jag älskade den lägenheten. Samtidigt är det ju spännande med ett nytt kapitel i livet. Nu kan jag betala av mina lån (det ska bli så otroligt skönt att inte ha några lån framöver, framför allt i dessa hårda tider eftersom det varit så tufft under året och om jag inte har några lån längre så behöver jag inte tjäna lika mycket pengar för att gå runt vilket gör att pressen minskar betydligt) och dessutom för första gången i mitt liv ha ett litet sparkapital. Det blir inte så mycket över när lånen är betalda för jag har lån både på lägenheten och min husbil och jag var tvungen att låna extra pengar av min mamma när jag skulle köpa ut mitt ex från lägenheten. Men det blir en nystart och det är kanske det jag längtar efter mest av allt just nu. En clean slate. Både privat och i mitt företag. Börja om. Bygga upp igen utan att ta lika mycket risker och satsa lika hårt framåt.
Och ha frihet. Gud vad skönt det ska bli. Att inte vara tyngd längre utan känna sig fri. Som jag längtar!