Jag har de senaste åren tänkt rätt mycket på det här med jämställdhet. Och försöker i varje projekt jag gör ta ansvar för att jobba för det. Om jag ställer ut bilder så vill jag inte bara ställa ut manliga artister (även om den visar sig svår att leva upp till utan att tappa kvalitet då jag fotograferat typ 85% manliga artister genom åren). Om jag gör fotoutställningar så vill jag inte bara göra med manliga fotografer. På Rockfoto har vi lika många tjejer och killar i de ledande befattningarna. I mitt team vill jag ha både killar & tjejer. Och så vidare. Jag lyckas inte alltid leva upp till mina egna krav men jag försöker och det finns ständigt i mina tankar. Och bara det gör att jag påverkar och bidrar till förändring. Så ibland blir jag besviken när andra som har möjlighet och makt att påverka utvecklingen för att det ska bli en mer jämställd fotobransch inte tar det ansvaret.
Som nu senast på Fotomässan. Av alla som höll seminarier och föreläsningar var det en ynka kvinna bokad. Av de utställande fotograferna var även där tjejerna i klar minoritet. Och genom att lyfta fram det i ljuset och säga till Fotomässan så hoppas jag att de till nästa gång gör ett mycket bättre jobb på den fronten. Eller när tidningen FOTO gjorde ett specialnummer där 24 fotografer som var ”experter” berättade om sin genre och gav tips. 4 av dem var kvinnliga fotografer. Där hade tidningen FOTO kunnat föregå med gott exempel och när de bestämde vilka fotografer de skulle kontakta, haft en målsättning att lyfta fram lika många kvinnliga fotografer som manliga. Men det mailade jag också chefredaktören om.
Idag när jag var inne på Fotosidan.se så såg jag att SVTs tv-program Sverige! hade gjort flera intervjuer med fotografer och jag tänkte ”åh vad kul” tills jag såg att endast en av dem var kvinna. Då blev jag istället upprörd över att det än en gång är så att manliga fotografer får mer uppmärksamhet och gynnas på ett orättvist sätt i fotobranschen. Och jag känner bara att det är så trist att det är så.
”Men foto handlar ju in om kön, det handlar om bilder, sluta tjata om det här” brukar några säga. Ja det är sant. Det ska inte spela någon roll vem du är eller var du kommer ifrån för att få vara fotograf. Men problemet är att när det främst är den vita mannen som får möjligheter och uppmärksamhet så leder det till att det blir mycket svårare för andra grupper av människor att vara fotografer. Så jag skulle önska att ett mer jämställt tänk alltid fanns i tankarna hos alla. Världen blir ju så mycket större och finare om fler får vara med. Om vi får in fler perspektiv. Fler förebilder.
Och anledningen till varför det är viktigt att prata om, tjata om, upplysa, säga till när man tycker det blir fel är för att ju mer ljus det blir på debatten, desto fler kommer tänka på det och jobba för det.