Någon undrade vilken som var den värsta spelningen jag någonsin fotograferat. Det finns spelningar som är helt fantastiska att fotografera. Kanye West på Roskilde 2009 var inte en av dem.
Det var fotoförbud så inga fotografer fick stå i diket. Aftonbladet skulle göra huvudrecension på denna konsert så jag visste att det kunde bli nästan ett helt uppslag. Jag var tvungen att ha en bra bild. Så jag smet in i publiken med mitt 70-200 mm. Hade min 1,4 extender på också. Orangea scenen är sjukt stor med stora avstånd. Trots att jag stod i fållan längst fram kom man aldrig riktigt nära.
Inne i publiken var det fullt med fulla danskar, de knuffade mig och tyckte jag skulle gå därifrån. Men det fanns ingenstans att ta vägen eftersom det var så fullt med folk. Så jag försökte gå några steg åt sidan och gömma kameran så gott jag kunde för att inte väcka någon uppmärksamhet.
Efter en stund ser jag hur publiken skingrar sig något bakom mig. Det var samma killgäng som hade knuffat på mig lite tidigare. Jag ser hur en av dem pissar i en mugg. Äckligt tänkte jag och tog ytterliggare ett steg åt sidan och försökte att inte tänka på dem. Konserten hade inte börjat än utan vi stod alla fortfarande och väntade.
Bara för att ha koll på det där killgänget vände jag mig om för att se vad de höll på med. Då kastar killen som pissade i en mugg innehållet över mig samtidigt som han skrattar.
”Fy fan” är min första tanke. Att vara dränkt i någons kiss är liksom ingen trevlig upplevelse. Men det är nog förnedringen som får mig att börja gråta. Alla runt omkring skrattar åt mig, tycker det är rätt åt mig, jag har ju en kamera med mig in i publiken.
Hur äcklad jag än är så är det ändå så att jag måste ta en bild. Kanye går på scenen bara någon minut senare och jag plåtar de två första låtarna. Får okej bilder och springer sedan till Slakteriskolan där jag bor. Slänger av mig kläderna, duschar, tvättar kläderna och skorna och går sedan tillbaks till presscentret och skickar bilderna.
Att plåta konserter brukar innebära mycket väntan, ibland lite armbågar och trängsel om det inte är fotodike, kanske en och annan vakt som inte lyssnar eller något annat strul. Men aldrig någonsin tidigare har jag fått en mugg med urin över mig. Det är i särklass det vidrigaste jag varit med om under en spelning. Därför är det inte svårt att utse denna händelse till den värsta konserten att fotografera.
Dagen efter var den här bilden över ett uppslag i Aftonbladet. I alla fall en liten tröst med tanke på omständigheterna.